Kyrkslätts pensionärer rf

Kyrkslättpensionärernas resa till Höga Kusten 3-8.9.2013

Avfärden skedde tisdagen den 3 september med Wikströms buss och med Tomas Wikström som erfaren och trygg chaufför. Mariella avgick från Skatudden kl 17:30 och kl 18:00 kunde vi samlas för angenäm middag i båtens Food Garden.

Samma förmiddag, onsdag 4 september, som vi anlände till Stockholm skulle också president Barack Obama i sin Air Force One anlända till Arlanda för ett 24 timmars besök i Sverige. Med sig hade Obama ett följe på 600 personer, varav 100 journalister och ett okänt antal egna säkerhets-vakter. Svenskarna var totalt hopp-i-tossorna då de fick så fint besök. Gator och trafikleder, däribland E4:n, spärrades av och luftrummet stängdes och 2000 svenska poliser bevakade besöket. Vi befarade det värsta men det osannolika var att vår chaufför helt lugnt styrde kosan norrut och ingen stoppade vår buss. Några klungor av svenska poliser lurade visserligen smått förvånat och aningen misstroget på oss och på radion rapporterdes att en långtradare, en buss och några enstaka personbilar hade setts färdas längs den avstängda E4:n. I media kunde vi läsa att presidentens bilkonvoj bestod av 30-40 bilar och att han färdas i en bepansrad Cadillac One kallad ”The Beast” . Inget är lämnat åt slumpen så i bilen finns en blodbank och via satellit är han ständigt uppkopplad till Vita huset och Pentagon. Under några hisnande sekunder kunde vi se bilkonvojen komma emot oss! Carl Bildt sa på TV att Obama är en ”trevlig kille” och luften i Stockholm blev 30 % renare då trafiken begränsades. Från Stockholm åkte Obama följande dag vidare till St Petersburg för att ge sig i kast med Putin.

På vägen norrut stannade vi och drack kaffe på ”Gävle Bro” och en sen lunch avnjöt vi på Scandic hotellet i Sundsvall. Skönt att sträcka på benen för det är många mil till Örnsköldsvik. På vägen genom bördiga lantbruksbygder kunde vi beundra stora ståtliga sk. hälsingegårdar byggda i trä i två våningar med rikt utsmyckade förstukvistar. Höga kusten-bron över Ångermanälven var imponerande med sina 182 meter höga pyloner och den hör enligt turistbroschyren till världens längsta hängbroar.

Vårt hotell Elite Plaza hade ett perfekt läge vid hamnen i stadens absoluta centrum. Hotellet med 134 rum och 14 våningar hade invigts i april. Relativt små rum men sköna sängar och trendriktig modern inredning. Puben Bishops Arms i hotellets bottenvåning visade sig servera både hyfsat god mat och dryck. Då man behövde en nypa frisk luft var det lätt att vandra en sväng längs kajen och beundra de gamla kranarna som minde om flydda tider samt bese de nybyggda hög-husen. Längst ut längs hamnkanten låg det nybyggda ”Fjällräven Center” med utrymmen för hockey och stora konserter. 

Höga kusten mellan Härnösand och Örnsköldsvik blev Unesco världsarv år 2000, inte på grund av områdets skönhet utan p.g.a världsrekord i landhöjning, nu ca 8 mm per år. Landhöjningen beror på att området under istiden pressades ner av ett 3 km tjockt islager.

Jag tror att de flesta i gruppen tog sig en liten promenad på stan den första kvällen för vädret var fint och alla butiker var öppna till kl. 21 för dom hade ett lokalt marknadsföringsjippo som kallades ”Tjejkväll”. 

Torsdagen den 5 september hade i väckning kl 06:30, en gott och fräscht morgon-mål kl 07:00 och start för dagens program kl 08:00. Vår guide Lage Dahlquist visade sig vara  en lokal semikändis med stor karisma som verkligen bjöd på sig själv och sitt kunnande. Lage berättade att han börjat sin karriär som liten nisse på Stadshotellet. Småningom avancerade han till hotellchef och blev sedan chef för båttrafiken till Vasa och vid sidan om gjorde han TV-jobb och sysslade med idrott. En gång hade han lovat att Jan Boklöf, backhopparen som kom på V-stilen, att få bo hemma hos honom tre nätter men det blev tre månader.  Detta och otaliga andra historier blev vi bjudna på under timmarna tillsammans med Lage, som också lyckades övertyga oss om att vi var världens bästa turistgrupp med universums bästa busschaufför.

Vi åkte ut till Köpmanholmen där vi tog båten till Ulvön, färden tog två timmar. Landskapen vackra men vinden kylig, en del satt upp på däck medan andra föredrog värmen inne i salongen. Ulvön är mest känd för sin surströmming. Vår guide på ön hette Elisabeth och hon hade faktiskt tagit över efter sin far och producerat surströmming 1974-1983. Det lilla fiskarekapellet från 1622 var fantastiskt fint med alla sina gamla målningar längs väggar och tak.  Under 1500- och 1600-talet kom de sk. Gävlefiskarna och fiskade vid Ulvön och hyrde då små bodar nere vid hamnen. Den lokala befolkningen levde i huvudsak av jordbruk. Numera är det skralt med fisket eftersom antalet sälar och skarvar ökat så kraftigt. I byn låg husen tätt intill varandra och man fick en känsla av att fönstren var ”turistdekorerade”, men charmigt och personligt var det så det förslog.  Bara 34 personer bor året om på Norra Ulvön och de två barnen har en lång skolväg. På Ulvö hotellet åt vi en smaklig lunchbuffet med fläskfilé och grönsaker, någon surströmming fanns inte på menyn.

På returen till hotellet besökte vi Varvsberget med den osanno-likt fina utsikten över staden och bekantade oss också med hopp-backen dit norrmän brukar komma och öva sig inför vinterns tävlingar. Det såg ut som om hopparna skulle landa mitt i en trafikrondell...

Fredagen den 6 september hade vi ett omväxlande och intressant program med besök till Skuleberget (286 m över havet) med naturcentret Naturum, Mannaminne friluftsmuseum i Nordingrå,  Barstakapellet med den helande källan samt till minnesstenen över Ådalskravallerna.

Lage berättade dramatiska historier om flydda tider då rövargäng som bodde i Skulegrottan överföll och rånade besökare i trakten. Ännu på 1930-talet strövade fattiga luffare omkring i landet. En bonde i Skulnäs som hette Erik Wessman tyckte synd om de fattiga och byggde ett ”Luffarhotell” där hemlösa fick bo tre nätter helt gratis. Under åren 1931-1943 hann tusentals personer bo i huset som invändigt var tapetsierat med filmaffischer. Vi såg luffarhotellet bara genom bussfönstret men Lage som gjort en dokumentär för TV4 och intervjuat Erik Wessmans dotter (94 år) och dotterson (74 år) kände till hela den smått otroliga historien. På naturcentret Naturum såg vi en film som berättade om Höga kusten och Kvarkens skärgård. Samarbetsprojekt med Finland.

Visst var ju Mannaminnet en upplevelse med över 60 olika byggnader och konstinstallationer. Kort sagt allt mellan himmel och jord uppbyggt under drygt 30 år av Anders Åberg med hustrun Barbro. Ursprungligen skulle de starta ett litet kafé men sedan bara växte det vidare med kinesisk paviljong, ungersk bondgård, dragspelshus, flygplan, spårvagnar, stavkyrka och mycket, mycket därtill. Mannaminne sköts numera av en stiftelse och man blev ju onekligen litet orolig över hur pengar och geist skall räcka till framöver att driva stället vidare? Det nybyggda hotellet var tillägnat Finland så namn som Runeberg, Kivi, Linna, Schjerfbeck figurerade längs väggarna.  Lunchkocken på Mannaminne visade sig härstamma från Esbo. Tydligen en rörlig själ som jobbar vintern i Sälen, sommaren på Minnaminne och tillbringar all sin fritid i Thailand. Maten med ugnslax, potatis och sallad smakade oss förträffligt bra.

Barstakapellet med sina fina målningar, byggt 1665 av Gävle-fiskarna, var väl värt att se där det låg högt uppe på en kulle. Enkla träbänkar eftersom båtar och fiskebragder över vintern förvarades inne i kapellet. Då man kom in skulle männen sitta till höger och kvinnorna till vänster så det var ordning och reda förr i världen.

Nedanför kapellet vid stranden låg en källa med klart och friskt vatten som sades ha en helande, för herrar möjligen också potenshöjande, verkan. Där lade sig guiden Lage ner, öppnade brunnslocket, och var och en fick en mugg av det undergörande vattnet att dricka innan färden kunde gå vidare.

Få platser har en så mörk och dramatisk 1900-talshistoria som Lunde. År 1931 strejkade arbetarna vid Marmaverket och då började arbetarna i Ådalen sympatistrejka och ordnade den 14 maj en fredlig stormarsch. Situationen eskalerade så att militären tog till vapen. 5 personer dog och 10 skadades och dessutom dog en liten flicka.  Vi besökte det minnesmärke av konstnären Lenny Clärhäll som restes 1981. Olof Palme deltog då i en symbolisk minnesmarsch. År  1939 skedde en ny katastrof i Lunde. Under arbetet med att bygga Sandöbron rasade en gjutform och 18 arbetare dog.

Under dagens lopp hade vi också möjligheter att ännu beundra den fantastiskt höga och fina Högakusten bron, invigd 1997, med en segelfri höjd på 40 meter.

Lördagen den 7 september, och åter igen en fin solskensdag med tid att vandra omkring på bondmarkanden på Örnsköldsviks torg. Svenskarna har det ju alltid litet bättre så deras morötter var större och dessutom hade dom randiga polkarötter och klargula ”gulrötter”.  Fast i detta sammanhang är det skäl att minnas att staden fått sitt namn efter Per Abraham Örnsköld född i Finland. Örnsköld var en mycket omtyckt landshövding där på 1700-talet och till hans meriter hör att han lärde folket att äta potatis. I anslutning till torget låg en vacker liten park med en örnstaty vid en fontän och med alldeles underbara blomsterplanteringar.

Vid starten från hotellet spreds en temporär förstämning i bussen då det framkommit att Wasa Line flyttat avgångstiden från kl 18 till kl 21:00. För att fylla ut den extra tiden besökte vi Slöjdarnas Hus som ligger vid den oreglerade Vindelälven 25 km från Umeå. Just Vindelälven sägs ha inspirerat Evert Taube till låten ”Änglamark”. Där kunde man köpa allt från glas och keramik till tunnbröd, yllestrumpor och fågelholkar och ta ”en fika” ute på terassen mot älven. I Umeå hade dom en lantmarknad, där trängdes franska ostar med tyska korvar och allehanda bakverk. Lunchen på Scandic Umeå stärkte oss i vilket fall som helst till kropp och själ. Stämningen ombord på båten till Vasa var lätt dåsig och orkestern lyckades knappast få fart på de fåtaliga resenärerna men glada och lyckliga kom vi fram till Radisson Blu Vasa kl 02:15 för en kort natts vila.

Söndagen den 8 september visade sig vara en höstdimmig dag.  Gruppen beslöt därför att hoppa över det preliminärt planerade besöket till Replot-bron och istället styra kosan direkt söderut. I Humppila avnjöt vi en god lunch och blev gruppfotograferade vid bussen. Sen eftermiddag var vi tillbaka i Kyrkslätt, efter dryga 1500 km i buss, och såsom jag uppfattade situationen var alla synnerligen nöjda med resan. Kollade på en Sverige karta att vi körde genom Uppland, Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Västerbotten så mycket hann vi se och uppleva.

Ett speciellt tack bör riktas till Sol-Maj Lemström som med gott humör och stort engagemang tog väl hand om gruppen och till Tomas Wikström som utan att darra på manschetten rattade bussen genom stad och land.

Övriga deltagare på resan var Margareta och Max-Ole Bergström, Christina och Caj Cavonius, Anita och Valter Dannberg, Lisbeth och Tor Dannberg, Kerstin Enberg, Solveig Ekman-Aho, Eva och Håkan Forstén,  Sven Hallgren, Benita Lindholm, Eivor Lehto, Rolf Lemström, Eva och Tom Lindberg, Ingeborg Lindholm, Kate och Juhani Suominen, Stina Wallenius.

Samt Kurt Ekman (foton) och Solveig Ekman (text).

Mera bilder som Kurt Ekman tog under resa får ni fram genoim att klicka på adressen här nedan.

https://www.wuala.com/kekma/hogakusten/?key=eBX4EnfHfrIu

 

Ett urval av Kurt Ekmans bilder från resan till Höga Kusten 3-8.9.2013. Klicka på bilden så får ni den i större version och när du klickar får man även mera information om bildens motiv.